Dagboksfiasko

Vaknade lika trött som få... med en snörvlande näsa som skrek efter luft.. och för att släcka den med törst så kastade jag mig över några näsdukar som låg på skrivbordet.
Till min förvåning så var det i stort sätt omöjligt att ta sig upp, det var snäppet värre än söndagsseg men efter dryga timmen i sängen liggandes och halvsovandes så lyckades jag ta mig upp ur mitt koma.
Bror skulle snart åka och jag kommer inte se han på några veckor, känns ganska pissigt. Speciellt nu när han har vart hemma under hela lovet och vi har umgåtts jämt.
Så vi tog farväl och därefter så satte jag mig och åt frukost, inte hungrig nånstans men föda måste man ha.
Efter en stor kopp te så la jag mig i soffan, kunde knappt tänka.. tiden försvann och plötsligt var klockan ett och jag fick kasta i mig lite lasangett och dubbla Alvedon för att sedan rusa mot jobbet.
Stillasittandes i 4 timmar var heller inte så uppiggande, dock mitt jobb som måste genomföras. Nu när jag väl är hemkommen så får jag inte allt för goda nyheter, men å andra sidan är det inte helt fel att vara singel och leva livet. Har inte vant mig vid det än, men jag börjar att se dess charm.

(Charmen med mig är att detta är ju inte hela världen, jag tar detta hyffsat bra, man får inte haka upp sig på de där småsaker som gör vardagen till ett helvete ibland, då vet man ju att man lever. Jag brukar se det från den ljusa sidan och tro mig det funkar!)