Vet inte vad jag gör, men jag gör det ändå.

Vet inte vad jag gör här egentligen, vill mest bara få ur mig allt tänk på nått sätt inte tänka bara skriva och diktera. Ignorans av alla tabbar och oerhörda misstag som jag presterar ovetande av alla som ser en. Paranoid, nej! Rädd, förvisso. Man kommer hem till det där tomma här hemma, väntar och ser 2 dagar framåt men inte mer bara två. Inget svar idag bara, varför? Ingen ström tror jag, den dog nog igår. Men det känns bra att bry sig så mycket, att känna sig omtyckt av en man bryr sig om. Tror inte jag har känt såhär innan, och framförallt inte skrivit om det. Tyvärr är detta på tal för mesigt att publicera om sina egna nojjor. Kärlekskrank låter som ett bra ord, men vad förväntar man sig när det har gått 3 veckor om inte just detta. Annars skulle det vart något fel, det känns som det bara växer och växter (hoppas jag inte exploderar).