[ˈko:.nɵ.ŋa.ˌri:.kət ˈsvær:.jə]

Tyst, lugnt och försiktigt...
pratar man så ses man som annorlunda, speciell...
folk tittar
Här ska man inte va annorlunda, alla ska vara på ett visst sätt.
Den grå massan denna stora koloss.

Bit för bit är den uppbyggd av legobitar, identiska, traditionella och enfärgade.

Men inte de där glada bitarna, kulören är svart, vitt och inte att förglömma grått.

Gråa, bistra och rädda.

Får inte sitta med någon, själv är ett faktum.

Prata, varför ska man prata. Tyst säg inte ett ord, kanske bara ett förlåt eller ett ursäkta.

Inne i sin egna värld, sina egna tankar. Behålla dem, bara utbyta dem mot materiella ting.

Vänskap, ett leende, förståelse.

Nej man får inte synas och inte märkas, blickarna kommer då.

Åtminstone i detta landet.